Johanssonsisters

Jag vet inte om jag sänder ut någon slags omedveten signal som gör att folk jag inte känner kommer fram och startar konversationer.

Häromdagen kom en kvinna och satte sig bredvid mig när jag väntade på bussen och efter två minuter satt vi inne i en livlig diskussion huruvida det var hennes benhinnor eller något annat som gjorde att hon hade ont i benen och hur lång tid hon skulle få vänta på att få tid till röntgen.

En annan gång fick jag ta del av en manlig föreskolelärares liv för att i nästa stund hamna i samtal med en snubbe som lovprisade Evert Taube i en halvtimme.

Pensionärerna är nog värst. Favoritämnena där är vädret, skyhöga busspriser och barnbarn. Fast visst finns det undantag. En gång hävdade en tant att hennes man tagit alla pengarna och rymt med en polsk hora och att de nu bodde i hennes hus på Sturkö där de slogs hela dagarna. Visst, hon var nog lite dement, men det var en intressant historia.

Nehepp. Back to work. Hoppas ni njuter av solen, era små kräk.

/Siri

Ps. Vad lätt det är att skriva fel på pensionär; PENISionär. Usch, övertrötthet! Jag behöver semester.