Ett pinsamt drag
Jag sitter helt inne i en film på jobbet, då jag plötsligt hör steg i trappan utanför. Jag pausar filmen och förbereder ett professionellt leende. Dörren öppnas och Katarina Ewerlöf sticker in huvudet.
- Hej!! säger hon glatt.
Mitt leende försvinner och ersätts av ett högst belevat gapande med munnen.
- Kan jag bara låna toaletten?
Jag är mållös, nickar efterblivet och viftar åt höger. När hon kommer tillbaka börjar hon prata om dittan och dattan medan jag fascinerat stirrar på henne, munnen fortfarande öppen. Jag har ett svagt minne av att jag instämde lite mumlande och hoppas att jag sa "Ja" och "Nej" vid rätt tillfällen. Mitt i allt går självklart en grej igång på datorn, en gubbe som snarkar jättehögt. Katarina garvar. Jag stirrar.
Katarina börjar ta på sig kappan för att gå. Jag stirrar.
Katarina önskar gott nytt år. Jag stirrar.
Katarina går. Jag stirrar.
Vad är det med mig och känt folk? Kan inte hjälpa att jag blir helt fascinerad. Det är så pinsamt, jag kan verkligen inte bete mig. Och nu när jag ska gå på toan kommer jag sitta där, exalterat kolla mig runt omkring och tänka:
"På den här stolen har Katarina Ewerlöf suttit"
Gud. Vad jag är sjuk
/S
- Hej!! säger hon glatt.
Mitt leende försvinner och ersätts av ett högst belevat gapande med munnen.
- Kan jag bara låna toaletten?
Jag är mållös, nickar efterblivet och viftar åt höger. När hon kommer tillbaka börjar hon prata om dittan och dattan medan jag fascinerat stirrar på henne, munnen fortfarande öppen. Jag har ett svagt minne av att jag instämde lite mumlande och hoppas att jag sa "Ja" och "Nej" vid rätt tillfällen. Mitt i allt går självklart en grej igång på datorn, en gubbe som snarkar jättehögt. Katarina garvar. Jag stirrar.
Katarina börjar ta på sig kappan för att gå. Jag stirrar.
Katarina önskar gott nytt år. Jag stirrar.
Katarina går. Jag stirrar.
Vad är det med mig och känt folk? Kan inte hjälpa att jag blir helt fascinerad. Det är så pinsamt, jag kan verkligen inte bete mig. Och nu när jag ska gå på toan kommer jag sitta där, exalterat kolla mig runt omkring och tänka:
"På den här stolen har Katarina Ewerlöf suttit"
Gud. Vad jag är sjuk
/S
Kommentarer
Postat av: Amanda
Asså jag vet inte ens vem kvinnan är:P
Postat av: adam
Jag har också ett förflutet med henne. Vi gick på bussen i Nättraby samtidigt och talförmågan flög all världens väg och jag bara stod stilla och stirrade och nickade att hon fick gå före ombord. Sen satt jag och sneglade på henne hela bussresan. Det är ngt magiskt med den där kvinnan tror jag!
Trackback
