Johanssonsisters

Min pappa står ut med mycket. Har man bott ihopklämd med tre mycket speciella damer under så många år krävs det ett visst mått av tålamod och tolerans. Han vet allt om olika tampongstorlekar och märken, accepterat att shopping är lika nödvändigt som att andas, förstår att man aldrig kan ha för många skor och vet vikten av att hålla tyst under kvinnliga premenstruella utbrott. Kort sagt, mamma kan skatta sig lycklig som fått Guds gåva till kvinnan. Under våra diskussioner vid matbordet har han nog hört det mesta.   

Urval:
- Pappa, jag lovar, det var inte mitt fel att det blev en skrapa på bilen (Tove)
- Ölf älskling, nu måste jag få plocka till dina ögonbryn lite!!! (Mamma)
- Pappa, jag vill bli ekobrottsling (Siri)
- Alltså, skulle tro att han var läcker! (Tove)
- SKULLE TRO DET!! (Siri och Tove)
- AJ!! Kukhelvetes stol! (Mamma)
- Va? Pratar ni med mig? (Siri)
- AWWW! HERMAN min lille nuffesnuffigosiGOSIGOSIS!!! (Tove skrikandes till katten)
- Pappa, jag har hört att man kan tillverka en bomb av prylar från Taxfree. Vad tror du? (Siri)
- AHHW, FIDDENISSE GULL!! (Tove igen)

Papi har lärt sig stänga av det mesta av skitsnacket och svarar ofta med ett "mmmhm" men lyckas ibland få till ett ganska intresserat "Jaså?". Tur att Johan finns så han kan få slappna av i grabbsällskap ibland.
/S