Johanssonsisters

När jag inte fått tillräckligt med sömn kan jag bli riktigt jävlig. Inte nog med att jag somnar i lunchen, jag går och tjurar, muttrar och fräser som en vidrig klimakteriekärring.

Idag har jag med trasiga jeans, tjocktröja, ilsket elektriskt hår åt alla håll och kanter, mascarafläckar efter att ha gnuggat mig i ögonen och med en mycket bister uppsyn stövlat omkring på stan. Jag träffar självklart på alla personer man inte vill träffa på, diverse ex och gamla flings. De inspekterar bekymrat min bedrövliga uppenbarelse men jag orkar inte bry mig och snubblar trött förbi, rufsig i håret och allmänt jävlig. Blänger på småbarn som skriker, pensionärer som går för långsamt och kärlekspar som gosar lite för intimt ("skaffa ett rum för helvete").

I bussen på väg hem slumrar jag till ganska ordentligt.
- Hej Siri! Hoho?
En välbekant röst väcker lite liv i mig. Min chefs.
- Öhhhhööö?..., säger jag jättesofistikerat, öppnar förvirrat ögonen och torkar bort lite dregel i ena mungipan.
Hon ser förskräckt ut. Får fram ett litet medlidsamt leende och skyndar iväg.

Fint intryck. Jävligt bra dag, Siri.
/S