Ungjävel
Jag var riktigt elak ibland när jag var liten. Speciellt mot Siri. Mamma sa en gång åt mig när Siri var precis nyfödd:
"Tove passa lillasyster här medan mamma går lite snabbt på toa."
När hon kommer ut en minut senare står jag med foten på Siris huvud.
Jag nyttjade ofta att jag var nästan 3 år äldre. Vi hade en stor fjärilsbuske på tomten. Siri och jag brukade jämt fånga fina fjärilar där med händerna. En dag fick jag för mig att jävlas.
"Titta Siri vilken stor fin fjäril. Fånga den!"
Siri tittade lyckligt på mig med sina stora ögon och fångade den. I själva verket var det en stor bålhumla jag hade pekat ut, vilket jag var fullt medveten om.
Vi steg alltid upp innan mamma och pappa på morgonen. En morgon snokade vi lite i kylen. Jag bestämde mig för att jävlas med Siri. Tog fram en stor dansk ost (sån där äcklig som jag fortfarande inte lärt mig äta) och låtsades ta ett stort bett av den samtidigt som Siri kollade förundrat.
"Mm vad gott Siri! Smaka."
Hon tog ett stort bett av osten. Stackarn spottade som bara den och kräktes nästan efteråt.
Sånt här var i stort sett vardagsmat. Inte för att det hjälper nu, men jag har allt lite ångest... Förlåt syster.
/T
"Tove passa lillasyster här medan mamma går lite snabbt på toa."
När hon kommer ut en minut senare står jag med foten på Siris huvud.
Jag nyttjade ofta att jag var nästan 3 år äldre. Vi hade en stor fjärilsbuske på tomten. Siri och jag brukade jämt fånga fina fjärilar där med händerna. En dag fick jag för mig att jävlas.
"Titta Siri vilken stor fin fjäril. Fånga den!"
Siri tittade lyckligt på mig med sina stora ögon och fångade den. I själva verket var det en stor bålhumla jag hade pekat ut, vilket jag var fullt medveten om.
Vi steg alltid upp innan mamma och pappa på morgonen. En morgon snokade vi lite i kylen. Jag bestämde mig för att jävlas med Siri. Tog fram en stor dansk ost (sån där äcklig som jag fortfarande inte lärt mig äta) och låtsades ta ett stort bett av den samtidigt som Siri kollade förundrat.
"Mm vad gott Siri! Smaka."
Hon tog ett stort bett av osten. Stackarn spottade som bara den och kräktes nästan efteråt.
Sånt här var i stort sett vardagsmat. Inte för att det hjälper nu, men jag har allt lite ångest... Förlåt syster.
/T
Kommentarer
Postat av: Siri
hahaha du är förlåten ;)
Postat av: José
hahaha äkta syskonkärlek! fy vad kul!
Trackback