Bussproblematik
Vanligtvis älskar jag att åka buss. Det är så soft att bara åka runt och lyssna på musik, glo på folk, se träd efter träd passera förbi eller slumra till en liten stund med brummande motorer i bakgrunden som vaggar en till sömns. Jaja, jag är väl ganska lättroad.
Det som är störigt med att åka buss är att man oftast inte får sitta ifred. Precis när man satt lurarna i öronen och lutat sig tillbaka kommer alltid någon gammal ytlig bekant (inte du, Emelie) och då ska båda smila tills käkarna går ur led, kallprata om oviktiga saker och låtsas vara glada och intresserade.... "Det var längesen" (tack och lov), "Vad fin du är!" (vad ful du är), "Vad gör du nuförtiden?" (bryr jag mig?) och "Hoppas vi ses snart igen" (yeah, right).
Håller jag på att bli cynisk? Jag hatar cyniska människor.
/S
Det som är störigt med att åka buss är att man oftast inte får sitta ifred. Precis när man satt lurarna i öronen och lutat sig tillbaka kommer alltid någon gammal ytlig bekant (inte du, Emelie) och då ska båda smila tills käkarna går ur led, kallprata om oviktiga saker och låtsas vara glada och intresserade.... "Det var längesen" (tack och lov), "Vad fin du är!" (vad ful du är), "Vad gör du nuförtiden?" (bryr jag mig?) och "Hoppas vi ses snart igen" (yeah, right).
Håller jag på att bli cynisk? Jag hatar cyniska människor.
/S
Kommentarer
Trackback
